Svensk ordbok 2009, webbversion

force majeure [får´s ma∫ö´r] substantiv, ingen böjning force maj·eure●yttre om­ständighet som gör det o­möjligt att full­göra ett av­tal vilket den avtals­bundna parten där­för inte kan lastas för; t.ex. krig jur.jur.sedan 1886av fra. force majeure med samma betydelse, eg. ’större makt; över­mäktiga om­ständigheter’; jfr forcera, major