Svensk ordbok 2009, webbversion
[får´s ma∫ö´r]
substantiv,
ingen böjning
force maj·eure●yttre omständighet som gör det omöjligt att fullgöra ett avtal
vilket den avtalsbundna parten därför inte kan lastas för; t.ex. krig
jur.jur.sedan 1886av fra. force majeure med samma betydelse, eg. ’större makt; övermäktiga omständigheter’; jfr forcera, major